Köpenhamns modemässa Augusti 2010

I helgen avslutades Köpenhamns modevecka samt de tillhörande mässorna inför vår/sommar 2011.
Själv var jag nere och besökte CPH Vision och Gallery.

Man har valt att korta samtliga mässor till tre dagar, -torsdag till lördag. Det beslutet känns helt riktigt och frågan är om inte två dagar till och med skulle räcka!? Under lördagen var det ganska tunt med folk och inte någon större aktivitet. Men kanske handlar det främst om att man föredrar att arbeta på vardagar och helst beger sig hem på fredagskvällen. Kanske skulle onsdag till fredag vara ett alternativ?

blomstrande port

På CPH Vision kunde man känna av kommersen under fredagen. Det var full aktivitet i många av montrarna och dem jag talade med kunde också bekräfta bra besöksnivå och fin försäljning. Det är tydligt att man nu börjar lägga sviterna från lågkonjunkturen bakom sig, även om många av de mindre nog har en hel del att ta igen. Men när man klarat sig ända hit kan det bara bli bättre. Hur besöksfrekvensen ser ut för hela mässan har jag dock i skrivandets stund ingen uppgift om.

Rent modemässigt kan man dock känna av en stor försiktighet och lite sorgset kan jag konstatera att på CPH Vision ser man inte mycket ”nytt under himlen”. Det Hunky Dory- och Odd Molly- influerade modet (Tämligen olika i sig, men de kunder som gillar den ena uppskattar ofta också den andra) visas i var varannan monter. De flesta inköpare som snurrar runt är stöpta i den nämnda formen. Nåväl, man ska absolut inte undervärdera stilen för den är kommersiell här i norden och den har inbringat mycket pengar för både varumärken och butiker, inte minst för de nämna varumärkena. Jag undrar dock om man inte måste vara mer unik än så för att överleva i längden? Speciellt om man är ett ”designer brand”. Kedjeföretagen har pumpat ut stilen, vilket de självklart gjort helt rätt i… affärsmässigt vore det inte annars! Själv tycker jag att det bara finns originalen Hunky Dory och Odd Molly i den här genren och är helt övertygad om att de kommer fortsätta att utveckla sina lyckosagor och att de alltid kommer ha sina kunder. Men hur det ska gå för Deeday, Kiilerich, Easy Braez, Carla Carla copenhagen, Tina Sund och Granath, -för att nämna några, det återstår att se.  Kan nämna att Hunky Dory’s monter var fullproppad med folk. Kul att se!

De dominerande färgerna på CPH är återigen puder och nudetoner, lätt smutsade pasteller tillsammans med vitt. Jag saknar gröntoner, blåtoner, cognac, lejon, aubergine och brun/jordtoner. Vilket jag dock kunde hitta lite mer utav på Gallery under lördagen…

CPH-hallen - Köpenhamns Modemässa

På CPH T2 rockar det! Vilken härlig mässa och perfekt lokal detta är för sportfashion, street & denim. Lokomotivvaerkstedet. Det hörs på namnet hur lokalen ser ut. Här vilar en annan lättsamhet, och det beror säkert främst på alla de manliga inköpare och säljare med nyvaken, men icke desto mindre genomtänkt look som släntrar omkring i gångarna. Här är det killmodet som dominerar. Det känns som om alla har mycket att göra och att orderblocken är späckade. Om det är en känsla eller en sanning förtäljer inte denna historia, men känslan brukar sällan vara fel. Mycket trasiga jeans… Igen!!  Känns ”så där” tycker jag.  Preppy, preppy, preppy… Det har vi också sett ett tag, men det är kommersiellt och fortfarande helt rätt tycker jag. Marint, rött, grönt och vitt. Snyggt! Det lite mer otvättade och välstrykta är fint och något som jag gärna vill se mer av på herrsidan. Jag noterar att Wesc har en väldigt liten monter. Med tanke på deras framgångar hade jag förväntat mig något större, men kanske är det just det som är anledningen!? De behöver egentligen inte vara där -det går så bra ändå. Just detta får jag anledning att skriva mer om längre ner i denna artikel.

På damsidan är värt att nämna bla Rules by Mary som visar en fräsch och kommersiell kollektion. Flickigt, Brit-influerat, fin detaljering och färger med karaktär.  På T2 hallen lyser de smutsade softade pastellerna med sin frånvaro till förmån för de krispiga primära färgerna och det känns skönt.

T2-hallen Köpenhamns modemässaPå lördagen var det dags för Gallery. ”All the best and most interesting designer brands from Scandinavia, mixed with likeminded brands from outside the region, make Gallery one of the most exciting order-platforms in Europe this season” står skrivet längst fram i utställarkatalogen. I så fall borde väl Bruuns Bazaar, Filippa K, Acne med många flera vara där? Tiger borde inte bara visa vissa delar av sin kollektion och ”likeminded brands from outside” vara något färre på denna Skandinaviska mässa? Kan hända låter jag här bister i min framtoning, men denna återkommande splittring där man upprepade gånger ingår i nya samarbets- och mässkonstellationer för att efter några säsonger hoppa av och antingen göra sin ”egen grej” ute på stán eller i en ny samordnad konstellation är lite trist tycker jag.

På Hotel D’angleterre har några brands valt att samordna sig i något som benämns som ”Mushrooms” och ovan nämna företag visar sina kollektioner i lokaler spridda på stán. Acne hade endast en installation med rosor och vackra bilder på Gallery…det var fint! Men jag vill ju se deras kläder…

Den stora frågan är dock, varför är det så svårt att få till en stor bra samordnad mässa i Skandinavien där alla designer-brands vill vara med? Varför denna splittring och förändringsbenägenhet från säsong till säsong? I förorden på utställarkatalogen står också att man är ”Proud to introduce Copenhagen Fashion Council. It is a result of a new collaboration between the four trade fairs Gallery, CIFF, CPH Vision and T2.”  Själv skulle jag bara vara stolt om jag också kunde ha med mig de ledande varumärkena i Skandinavien. Är inte detta ett misslyckande ?

I dagsläget får man tacka shuttlebussarna. De tar inköparna runt till de fyra hallarna utspridda i Köpenhamn. Det i sig är inte ett problem och fungerar riktigt smidigt. Köpenhamn kanske inte har större mässhallar än att man år efter år av utrymmesskäl måste sprida ut på detta vis!? Jag tycker heller inte att det är fel att dela upp och kategorisera brands på det sätt som man gör idag. Det vore tex inte rätt att samordna Hope med Swesco trikå. Tydlighet och struktur är att föredra. Däremot tycker jag det är ledsamt att man både ser ner på varandra och inte ser storheten i att samarbeta över gränserna.

Jag talar tex med en av utställarna på CPH som illustrerar utställarna på Gallery genom att peka näsan uppåt, vilket betyder att han tycker de som ställer ut på Gallery är lite mer och finare. Exklusivt och rätt är inte alltid lika med fulla orderblock säger jag! Jag tycker också att alla som driver mode/ klädföretag har en plats att fylla så länge de har kunder som vill köpa. Man skulle önska att det vore fokus på detta och större respekt för varandras inriktning. Det är olikheterna som berikar så varför inte istället samarbeta? Självklart är detta en inställning som lyser igenom och det är tråkigt tycker jag.

Att skära sönder och skapa lite innovativa former är något som många visar inför Vår 2011. Jag tycker Acne och Fifth Avenue shoe repair annars är bäst på detta själva! Men kanske kan tex Jan Ahlgren som debuterade med sin kollektion förra året också lyckas. Det är snyggt, om än lite väl sönderskuret på vissa plagg. Det är skönt och tryggt att se märken som Hope, Dagmar, Rodebjer och Holtblad mfl som verkligen vet att hålla i sin stil men som samtidigt alltid är uppdaterade. Är det för att jag är svensk som jag tycker att de svenska varumärkena är duktigare på att vara tydliga med sina varumärken? Danska By Malene Birger har mässans största monter och där är det fullt! Montern är helt uppbyggd som hennes butiker. Det är iögonenfallande och mycket snyggt, men när jag bläddrar bland plaggen känns det dock som om jag sett det förut… nämligen vår 2010. Men för Malene Birger spelar nog det inte någon roll, försäljningen verkar rulla på rejält ändå.

Generellt ligger naturtonerna tillsammans med gråtoner, kakigrönt, marint, mellanblått som grund på mässan och mixas upp med dova hud- och rostoner. Lejongult, starkare gul, cognac och jordigt brunt syns här och där liksom smutsiga pasteller ännu inte har släppt taget. Svart finns där, men främst hos de kollektioner som alltid är svarta och i princip har det som ett signum, tex Fifth Avenue shoe repair, Local Firm etc.
Vad som också är signifikativt för CPH och Gallery i år är att de är invaderade av skoföretag. Det känns så rätt! Skor är viktigt och utbudet i tex Stockholm är dåligt. Jag hoppas att fler inköpare väljer att köpa skor till sina butiker, även om det tar lagerplats. Fler och fler brands väljer också att utöka sina kollektioner med skor, väskor och accessoarer. Att sälja en helhet är riktigt klokt och bra! Flera har gjort det länge, men det är kul att se att fler följer efter.

Gallery mässhall När jag ändå var i Köpenhamn tog jag mig också till Konstindustrimuséet  för att titta på utställningen om Margit Brandt ”Walk on the wild side”. Personligen är jag mycket förtjust i det sätt som hon arbetade med detaljerna. Familjen Brandt är en riktig lyckosaga och utställningen visar och berättar tydligt om deras arbete under 1965-1980 genom skisser, plagg, installationer och texter. Utställningen pågår tom 19 september och om man är modeintresserad och befinner sig i Köpenhamn tycker jag absolut att man ska besöka denna. Dock lite sorgset att konstatera att dagens ”Margit Brandt Copenhagen” som drivs av dottern Julie Brandt är ljusår från det som hennes mamma skapade.


Affisch Margit Brandt

Innan jag begav mig tillbaka till Stockholm var jag också självklart tvungen att inta de härligt danska smörrebröden, vilket jag gjorde på en underbart trevlig liten kvarterskrog i konstkvarteren runt Bredgade.  Cafe Petersborg. Här serveras man fantastiska små smörrebröd av trevlig personal i riktigt anrik och äkta miljö. Jag slås ännu en gång av vikten att som företag hålla sin stil, tron på det egna och unika. Trovärdighet helt enkelt! Vissa har och får det och andra inte…

Smörrebröd